Jag har tur som har en bra arbetsförmedlare. Man är hjälplöst beroende av sin arbetsförmedlare. Funkar inte den kontakten har man genast vikten av en medeltida katedral att bära ovanpå det att man saknar jobb. Men på sistone har jag känt mig lite besviken på henne. Jag försöker hitta en jobbcoach, men hon har inte kunnat ge mig något användbart tips alls. Ok, jag vet att det inte är hennes jobb att ge mig ett jobb, men kunde hon inte åtminstone ge mig en vink i rätt riktning?
För ett år sedan hade jag en jobbcoach som jag blev tilldelad av arbetsförmedlingen. Hon var väldigt mån om att jag skulle må bra; sa åt mig att vara utomhus så jag fick sol och vitaminer och pratade om den helande effekten av att plocka äpplen. Om att lyssna till det där tysta ploppet som hörs när äpplet släpper grenen. På det hela taget var hon väldigt snäll och vänlig och det var skönt eftersom jag varit hemskt deprimerad av att ha lämnat journalistiken och blivit arbetslös. Men det hjälpte mig inte att hitta något jobb. Praktiken på Malmö kommun hittade jag på egen hand och i sanningens namn var den mer hälsosam än någonsin ljudet av plockade äpplen.
Nu vill jag hitta en coach med mer praktisk framtoning. Bara till Lunds kommun finns 45 coachingföretag knutna och de lovar alla samma saker. (Hjälp att skriva CV, öva intervjusituation, göra karriärplan, coaching via möten, mejl, sms. (Sms??)) Få av dem är profilerade mot särskilda branscher utan de coachar för alla yrken. Hur ska jag veta vilka som är bra?!
När jag träffade min arbetsförmedlare igår hade jag skrivit ut alla 45 coachingföretagens presentationer och slängde fram de fem som såg mest lovande ut.
”Vet du något om de här?” frågade jag.
Det gjorde hon inte. Hon kände igen namnet på två som varit i branschen i många år.
”Är de bra då? Känner du till något som brukar vara bra?”
”Neeej… Dessutom får jag ju inte rekommendera något. Det skulle ge vissa företag fördelar i konkurrensen.”
Förstås. Det förklarar saken. Hon får inte ge mig några konkreta tips. Jag måste gå till min arbetsförmedlare, vars främsta uppgift det inte är att förmedla ett jobb, utan att välsigna min kontakt med ett coachinföretag som betalas med skattepengar. Men hon får inte hjälpa mig att hitta rätt bland de 45 synbarligen likadana jag har att välja på. Herregud.
Känner att jag vill kommentera detta men mitt huvud är tomt. Tomt efter ytterligare en påminnelse om hur sanslöst knasigt denna arbetsförmedling fungerar. Naturligtvis är det definitivt inte de enskilda tjänstemännens fel men vem i fridens dar hittar på alla dessa märkliga regler?
Funderar också över rätten till heltidsarbete. Är det inte bättre att två delar på ett jobb än att en av dem är arbetslös? Speciellt som det nuförtiden verkar finnas så stressiga arbetssituationer att folk blir ihjälstressade till höger och vänster. Och också eftersom det faktiskt inte är så gott om jobb. Suck!
O, Marsandrottning hade jag ett jobb till dig!
Faktum är att det ser ut som om det kanske håller på att lossna lite. (Peppar, peppar…) Har åtminstone varit på några intervjuer och även om jag inte får jobben är bara det ett framsteg!
Man häpnar! Snälla, lägg upp på Newsmill.