Min kompis håller på att sälja sin lägenhet i Stockholm. Att bostadsmarknaden är knasig vet alla och allra knasigast i Stockholm. Och mäklare är ett folk för sig.
“Har ni gjort något med lägenheten, förbättrat den på något sätt?” frågar mäklaren min vän och hennes sambo.
“Vi har specialbyggt bokhyllorna i hallen.”
De har en stor hall med dörrar mot kök, sovrum, tambur och vardagsrum. På väggarna mellan dörrarna har de byggt bokhyllor från golv till tak och förvandlat hallen till ett underbart bibliotek. Mäklaren verkar tveksam.
“Kanske kan ni flytta bort lite av böckerna, så att det blir mer luft i hyllorna, liksom?” föreslår hon.
“Men då syns ju böckerna som står bakom?” säger min kompis sambo oförstående. Mäklaren verkar om möjligt ännu mera oförstående. Hon har troligen aldrig träffat på någon som har två rader böcker i bokhyllorna.
Sedan är det det där med citronerna. Helst vill mäklare att man ska tömma lägenheten på möbler och ersätta dem med andra, särskilt lämpliga. Om det inte görligt får man nöja sig med en kompromiss. Bort med hälften av möblerna, in med en lånad laminofåtölj och tömma bokhyllorna på de flesta böckerna. Och ställa skålar med citroner på strategiska platser.
“Citroner?!” säger min kompis. “När har man någonsin skålar med citroner. Citroner är precis en sådan sak som man aldrig har mer än två eller tre av hemma.”
Vi gissar att citronerna är en sorts visuell motsvarighet till de friskdoftande rengöringsmedel man ska gno alla ytor med innan visningarna.
Det är inte så länge sedan jag någonstans såg en uppgift om att man skulle baka bullar före lägenhetsvisning för att skapa hemtrevnad. Hur stolligt får det bli eller hur stolliga är folk när de köper lägenhet eller hus? Eller är det mäklarna som är stolliga? Har inte människor någon egen förmåga att se eller föreställa sig hur man själv kan skapa sitt hem? Om det nu i alla fall inte är så att den tilltänkta lägenheten är dold genom ett övermått av möbler, gardiner, mattor eller skräp. för den delen.
Bullarna är numera helt ute enligt initierade källor jag talat med. Tvärtom ses sådan doftridåer som misstänkta försök att kamouflera mögel eller andra icke önskvärda dofter.
Aha! Särskilt i Stockholm kan jag tänka mig. Men såptricket går de nog fortfarande på!