Grannfejden

Nej, nu är det dags att bryta tystnaden och skaka igång bloggen igen! Jag har haft en massiv skrivkramp ett tag. Det som utlöste den ursprungligen var en grannfejd.

Japp, en grannfejd. Jag lever ett stillsamt liv. Mina  huvudsakliga sysselsättningar är att läsa och se på tv. Men grannen i lägenheten under tycker att jag stör.

Det hela är egentligen ganska komiskt och det finns en hel hop fantastiska saker jag skulle kunna skriva om den här fejden. Men allvarligt, vill jag vara en sån där person som sågar sin granne i cyberrymden? (För jag anser förstås att jag har rätt, det är det som är grejen med fejder.) Nej, det vore faktiskt patetiskt.

Dessutom tar jag väldigt illa vid mig av fejden. Jag hatar bråk och är löjligt konflikträdd. Nu är jag livrädd att träffa grannen i trapphuset. När det hände för några veckor sedan gav mig en medusablick, vände mig ryggen och gick. Jag hade solglasögon på mig då och det räddade troligen mitt liv. Antingen hade jag verkligen förvandlats till sten eller så hade mitt hjärta stannat av skräck.

Nu vågar jag aldrig gå ut utan solglasögon. Det är enkelt nu, men kommer att kännas mer krystat framåt höstkanten. Måste börja fila på en coolare image.